Dimsyn

Fiskebåt utanför Varberg (egen diakopia)

Hela den sista försommaren
satt han som vanligt på sin bänk,

den gamle fiskaren.
Med de valkiga nävarna på knäna
och blicken fäst vid horisonten
inväntade han tålmodigt Stunden.
När dimman bäddade in hamnen
såg ortsborna menande på varandra
utan att säga något.

Bänken var tom när slöjorna stigit,
men käppen stod lutad mot den som vanligt.
Med dröjande steg kom årets första turist
nerifrån gästhamnen, där han lagt till.
"Vart tog båten vägen?", undrade han nyfiket,
"båten med tändkulemotor?"
"Ditut", svarade en passerande,
och nickade ut emot havet.
"Ditut, där han hör hemma."