(Egen diakopia)
"Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo"
(Dan Andersson: ur "Omkring tiggarn från Luossa")
Förfluten tid och kvardröjande minnen
brister likt snäckskal under dina bara fötter
Din tvekan vid stranden till Stillhetens Hav är förståelig,
men den utandning av tidvatten som förde dig hit
måste förbytas i en inandning som blåser bort dina tankar
och för dig bort i en barmhärtighetens mjuka dyning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar