En fluga som inte gör någon sommar

Jag sitter på balkongen och njuter av värmen, kaffet, glassen, whiskyn och boken när hon slår sig på min vita T-shirt. Åtminstone tror jag att den är en hon, och jag tror också att hon är en fluga av något slag, om än väldigt liten.

"Nu sitter vi här båda två och har det gott i solskenet", tänker jag farbroderligt, när hon plötsligt med stora steg - åtminstone för en liten fluga - klättrar över min mage och upp mot mitt ansikte. Flugan verkar angelägen, precis som om hon har något på hjärtat som måste ut. Men i stället dyker hon ner i ett veck på min T-shirt och blir kvar där, och när jag oändligt försiktigt tittar ner i vecket ser jag att hon verkar sitta och njuta av skuggan.

"Rätt åt dig att det blir regn till helgen!", mumlar jag, lätt sårad till den otacksamma, som inte har vett att dela min entusiasm inför försommaren.